Musik och konsertlivet - då och nu

Satt o reflekterade över senaste veckornas musikupplevleser och började spåna och minnas hur det var förr - blev smått nostalgisk och kände hur bortskämd jag blivit nuförtin!

Hultan
Förr åkte vi busslass till Hultan, sala camp sattes upp på campingen, sov i tält, rumlade runt i leran och var yrsligt glada på pudas (folköl) och kluddade artistnamn med spritpenna i fejjan på sovande kamrater. “Vem f-n är den där Ozzy?” minns jag att jag frågade före Black Sabbaths spelning – idag vet jag bättre.

Dalarock
Liftade med en väninna till Dalarocken. Efter att ha samlat avklippta snuttar av tygarmbandet (inträdesbeviset) och tålmodigt sytt ihop till som räckte runt hela handleden, lyckade vi ta oss in. Blev vänner med ett par festivalvoluntärer och fick låna husrum och dusch – varmvatten vicken lyx! 

Lollipop
Lollipop i Lida – skramlade ihop de sista småkulorna från studiebidraget till en tågbiljett – krashade hemma hos en kompis och plankade in i vanlig ordning.
Vaknar med tältduken i ansiktet och snart skulle Gun (eng uttal) börja spela – men våra nyfunna vänner bräkte på värmländska “Äh va ska ni se de där Gun för – är ju bara nån tant som heter Gun som sitter med sin gitarr”.. och så skippade vi den spelningen. Så sommarens hetaste hit – Word up gick vi därmed miste om.

Roskilde
Jag raggade med mig vännen från Island och drog med henne (som aldrig varit utanför öns gränser) till Roskilde och tumlade runt och snubblade över tältlinor och ramlade skrattandes ihop i en hög i leran. 
När vi sedan skulle ta tåget hem till Sala blev min plånbok stulen innehållandes båda våra kontokort – vi blev avslängda i Morgongåva och pappa fick komma och hämta oss. Sen fick vi inte komma in i huset förrän alla kläder och packning var avspolad med trädgårdsslangen utanför.
 
Eller året då jag och kollegorna åkte i en blommig folkabuss som vi fick putta igång för att komma ombord på färjan. Bröderna hittade varsin dalmatinerpäls och lekte pimps hela festivalen.

Nytt läge
Annat äre nu – hultsfredsvännerna från Salas rika musikliv älskar fortfarande musik men har blitt med hus och familj och ordnar visafton med grillning på landet. Och ingen skäms över att sjunga allsång och tycka det är lite mysigt. 

Och om jag vill åka och se världsartister i Göteborg och bo på hotell två helger i rad – så tillåter dagens ekonomiska läge det. Skäms nästan hur lyxigt det känns!

Men.. kan verkligen sakna den sanna festivalyran och leran.. eller nja kanske inte just det sistnämnda. Men visst var det lite härligt och börja morgonen med en fisjummen carlsberg, dra på sig GettaGripsen  och rumla ut i folkhavet. 
Men snart så kvalar man nog in bland veteranerna på Green Camp eller så – vilket år som helst.