BikramMe utmaningen (motsatsen till SuperSizeMe) är inne i vecka tre och tro det eller ej – orden som för någon vecka sedan lät helt vansinniga som att “kroppen skulle börja begära” övningar som kamelen och “stående panna till knä”, börjar mer och med bli en kickande utmaning och tankar som “yes! den här kan jag göra bättre!” börjar dyka upp.
Min favvoinstruktör Michelle fick mig att le stort idag när hon men noggranna små korrigeringar fick mig att svaja som ett skepp i hög sjö i “tåstående” positionen. Hon har verkligen en skön positiv energi som får en att vinkla till och finslipa positioner och peppar en till nya nivåer.
Hur svårt ska det vara liksom – höften ner, dra i hälarna, armarna limmande mot öronen, flexa fötterna, stretch and bend, le mot sig själv i spegeln, sträck armarna upp mot taket, suck your stomach in!
Jodå kan vara nog så påfrestande i 40 gradig värme i 90 minuter.
Har hittat flera bloggar jag följer intresserat om hur hängivna Bikramutmanare kämpar sig genom både 60 och 101 dagar i streck!
Här får du en bra bild utav vad det innebär att tumla sin kropp och själ i Bikramyoga:
http://bikram101.blogspot.com/
http://101daysoflampposts.blogspot.com/
http://bikram101.usercise.com/
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar